Logistiken funkar sådär alltså. Inte helt hundra. I Sverige var allting som ett Schweitziskt urverk. Studio, utrustning, dekor, mat – allt funkade perfekt. Här funkar inte saker. Jag vet inte varför, det är ju USA liksom. Land of the Free! En perfekt marknad! Men allt funkar inte. Jag ser fram emot att plåta i Sverige igen. Men mycket är bra här också. Våra modeller som inte är modeller är grymma. Gänget är sjukt roligt att jobba med. Så jag skall inte klaga.
Istället för att klaga skall jag prata lite om en tanke jag haft: Original. Original är en bristvara idag. Allt vi ser idag är kopior. I princip.
Ett exempel på det här är den brillianta Nathalia Edenmonts verk. Det här är ett ett sådant. Där fullständigt fantastisk konst (hittade ingen bild på mitt favoritverk “Snowflake”) fortfarande är fotokonst, och därmed en enkel match att kopiera. Det gör mig ledsen att det är så (eller det gör det kanske inte alls förresten) men ändå är det ett faktum.
Det finns två vägar ur dilemmat. Antingen låter man mångfaldigandet vara en del av verket. Släpper tanken på one of a kind. Den tanken är egentligen ganska gammalmodig kan jag tycka. Eller så förstör man negativen. Det sistnämnda hjälper inte i praktiken. Jag förespråkar nog det första i så fall.
Men. Vad gäller reklam så är bör vi alltid ställa oss där ingen annan står. En tanke är därför den här:
Hur vore det att använda original istället för kopior, på ställen där man inte borde? Vad händer då? Stjäl folk originalen? Kan man då filma det, och mångfaldiga filmen istället? Låta reaktionen på originalet mångfaldigas istället för originalet självt? Är det här en story att berätta? Och är inte det i så fall viktigare än att pusha ut mängder av ointressanta kopior? Bara en tanke.