Den här morgonen har kontoret varit upprättat på Wayne’s Coffee på Götgatan. Jag har skrivit, och jag kan ibland känna att jag behöver se “vanliga” människor (i betydelsen icke-reklamare) för att kunna skriva ordentligt. Det är precis som att jag behöver publik för att fatta vem jag skriver för och få flow i texten. Detta är kontroversiellt.
Till exempel säger Stephen King i sin fina biografi “On Writing” att det där bara är ursäkter, och att det enda riktiga skrivandet görs i grottliknande ensamhet. Jag fattar, och jag håller med, men det kanske i större utsträckning gäller brinnande människor och galna hundar än reklam? Eller så behövde jag helt enkelt en ursäkt för att gå och fika.
