Japp. Jag är en idiot. Jag har orättviseligen klankat ner på en brilliant reklamidé. Så är det. Och här kommer erkännandet:
Saab. Filmen med låten, ni vet. Bara det faktum att jag kan skriva så, och att ni vet vad jag menar är ganska intressant. Någonting har gjorts rätt. Från första gången jag såg filmen har den huggit till i magen. Det är jävligt bra. Men jag har sagt ungefär såhär: “Jaha. En sjukt tråkig film med en jävligt bra låt! Guldägg till flickan med rösten, och hittelön till den som hittade flickan”.
Men för fan, jag har ju inte fattat någonting. De skrev ju låtjäkeln till reklamfilmen, fick jag precis reda på. Plötsligt har de istället gjort det som jag alltid brukar mässa om: “ge dem någonting att prata om”. Och i det här fallet dessutom “ge dem någonting att lyssna på”. När man i reklamsyfte gjort en låt som går rätt in i hjärtat på det svenska folket så till den milda grad att den snurrar dygnet runt på radio, gratis, och dessutom sannolikt laddas ner like no other, då blir jag impad. Fan vad bra. Och fan vad jag önskar att det var jag som hade gjort det. Och så har vi inte ens börjat prata om vad det här gjort för flickan med röstens karriär. Hör upp musikbransch och reklambransch – det här är inte det sista vi ser av det här fenomenet.
Ledsen att jag svor så mycket ovan. Jag var upprörd.
{ 1 comment… read it below or add one }
Reklam är antagligen lösningen på musikbranschens problem – någon som vill betala när konsumenterna inte vill det. Därför borde nästa steg bli integrerad reklam och innehåll, inte det ena eller det andra. Tror jag.