I mitt förra inlägg skrev jag om tonläget i Pret a Mangers copywriting. Några ord till på temat:
Vad Pret gör är att de kommunicerar respektlöst men stolt och passionerat. De gillar uppenbarligen vad de gör, och de är osäljiga. Och de har personlighet. De gör de bästa mackorna för att de älskar det. Till exempel skriver de “We have our own sandwich kitchens in each shop because we can’t bear sandwich making factories and shrink wraps” på sina smörgåspaket och “No nasties” på sina läskburkar. De signalerar en väldigt bra och, konstigt nog, ovanlig egenskap – självförtroende. Inte Balla Allan ytligt självförtroende, utan äkta tro på sig själva. Och de lever också upp till det (Pret gör grymma grejor). Detta är väldigt attraktivt.
Hade Pret varit en singelkille hade han fått galet mycket brudar. Hade Pret varit singeltjej hade hon snärjt galet många killar. Nu är Pret en smörgåsförsäljare – och säljer galet många mackor. Och när man tänker på det så är det faktiskt samma sak. Det är insidan som räknas. (För att inte göra mig fiende med alla Art Directors därute så skall jag kanske tillägga att jag tror utseendet har en viss betydelse också).
“High concept and high touch” är hur Daniel H. Pink beskriver receptet för framgång i vår samtid. Jag har pratat mycket om “high concept” på den här bloggen men man får inte glömma “high touch”. De tuffa smarta koncepten är vad vi gör, tonläget är hur vi gör det. Kanske pratar vi idag lite för lite om tonläge?
Similar Posts:
- Nu skall vi prata lite allvar.
- Shit va’ svårt att vara undercover
- Copywriting by wand.
- Köp mindre av vår produkt?
- En singelreklamares söndagsreflexioner
