Jag sitter på ett SAS-plan någonstans över Atlanten. Brilliante Kevin Shields snurrar på iPoden. Magiskt.
Sömn hann jag inte med någon. Vi hade avslutningsfest på Berghs igår. Det var känslosamt. Jag kände att jag hade min plats på något sätt. Lite på kanten. Precis sådär lagom långt ut för att ha bra utsikt över horisonten och försöka se vad som kommer härnäst.
Men den fina utsikten har också ett pris. Man betalar med valören trygghet. Och det slår mig emellanåt, att det vore så mycket enklare om man gjorde det som förväntades av en. Bra reklam. Klassisk bra reklam. Det finns ju en stor efterfrågan på det. Och jag skulle säkert kunna göra det. Sköna printar med fyndig copy. Bra tevefilmer med ett garv och en charmig flört med lördagkvällspubliken. Herregud – vad är det egentligen för fel på det? Måste man alltid krångla till saker? “Berätta historier som går att berätta vidare”… är det verkligen nödvändigt?
Att vinna priser är till exempel ganska svårt om man krånglar till saker. I juryn sitter ju folk som går efter den gamla kartan. Klassisk bra reklam är det som gäller. Att datorspelsreklam inte finns som en egen kategori i till exempel Guldägget är ett klockrent symptom på det.
En byrå jag träffat frågade mig: “har du inte gjort någon vanlig reklam”? Och det har jag ju faktiskt. Jag brukar inte prata om den så ofta, för att den inte är så rolig att prata om kanske. För att den inte förändrar världen. För att den inte tänjer några gränser, även om den säkert fungerar utmärkt som bra traditionell reklam. Jag blev besviken på byrån som frågade för att jag tyckte att det var en sjukt konservativ och tråkig fråga. Jag inser att de kanske har en poäng, men låt mig för guds skull vara rebell ett tag till!
Jag skulle vilja hitta byrån som säger “fan Johan, gå ut och rita om reklamkartan”. Där vill jag vara. Det finns en byrå som jag tror skulle kunna säga det – och det är Droga 5 i New York. Jag träffar dem på måndag. Jag är väldigt nyfiken på att se om DE kommer fråga mig “om jag inte gjort någon vanlig reklam”. Jag återkommer med rapport. Och visst finns det byråer i Sverige som har potential att bli banbrytande byråer. Den första som poppar upp i mitt huvud är faktiskt Garbergs hör och häpna. Det kanske man inte kan tro med tanke på den relativt traditionella reklam som gjorts där, men jag tror att de har ett bra utgångsläge med många unga människor och en vilja att förändra.
I slutänden handlar det om upptäckarlusta. Om viljan att utforska ny mark. Vi vet att medialandskapet förändras, och nog fan vore det häftigare att vara landskapsarkitekt än söndagsflanör!
{ 0 comments… add one now }