by Walter Naeslund on September 15, 2009
Last week I wrote about how Forsman & Bodenfors don’t understand how the internet works. In absolute terms, the description was fair, but in relative terms, they are not worse than most of the advertising business. Yesterday we got another painfull piece of evidence to that effect.
I’m talking about the brand new website of Lowe Brindfors. But to discuss the site we need to separate two things: Design and communications efficiency.
Design
It’s a matter of taste of course, but I think this page is very well designed from a print designers point of view. It’s excellent print design, but awful interactive design. Because it is not interactive. It’s like designing a very pretty car with only passenger seats. And just like such a beautiful but useless car, this site belongs in a museum. Which leads me into point 2:
Communications Efficiency
This thing is a very pretty printed catalogue in digital format. It’s what websites were in the late 90’s. The entire thing is a big Flash-page, with text that you cannot copy, films you cannot share, posters that you can download as PDFs (!) but not share with anyone, and invisible coworkers that you can only reach via email or telephone. No wonder they have this disclaimer on the site:
Apparently they think that the elusive internet out there is about technology and gadgets, which couldn’t be further from the truth. Because really, these new technologies are VEHICLES of ideas. Nothing else. But the ideas have to be made for a world of transparency, not to fill expensive media plans. And for you to come up with such ideas, you have to know how this transparent world functions.
Search and SEO is ONE important aspect to understand in order to get people “to spend time with the brand” (to use Lowe Brindfors’ own terminology), and this is what the brand new Lowe Brindfors site looks like to Google:
According to Google, what’s most interesting about the new Lowe Brindfors site seems to be their webmail (!), followed by pages from their old site, and a PDF press-release from August 2008.
Disclaiming your way out of obvious lack of knowledge about the psychology and behavior on the internet with something general like a “Hey, boy slow it down”-disclaimer becomes embarrassing when confronted with clients who know the internet – something that becomes more and more common every day thanks to knowledgeable rebels and speakers on the topic like Johan Ronnestam, Simon Sundén, and Björn Alberts, just to name a few. [Edit: + Jesper Åström]
Things don’t improve when I read what Peter Willebrand our Swedish ad-business press Resumé has to say about the new site:
“Resume.se thankfully notes that the trend is the same as in other digital communication: simpler, faster, and more head on”.
This statement is very general, and also wrong. The site isn’t fast. It’s a heavy Flash film with a loader from hell. The trend of the internet is not “simpler, faster, and more head on”. The trend, or rather the permanent shift, is to social participation in dynamically coordinated institution-less groups, which means that a site needs to support that behavior. You need to love people, not just say you love them. The new thing about the internet is not that people can now talk back to you, it is that everybody can talk to everybody and coordinate discussions and topics without necessarily involving you. If anything, this is more complex, not simpler. Grasping the entire strategy for this more complex system requires a more diverse skill set ranging from behavioral psychology to technology.
The bottom line is that you can have the prettiest house in the world, but to make friends, you have to meet them. Or else you’ll end up being very lonely.
Similar Posts:
by Walter Naeslund on August 6, 2009
Today the “Sweden’s most swedish job”-campaign that I was involved in with Syrup Sthlm and Bizkit earlier this year came to an end. Calle Engström, who has been traveling around Sweden blogging, filming and tweeting about his experience, arrived to Stockholm and the STF hostel Af Chapman after posting 82 YouTube-films, 371 blog posts and 762 tweets.
In the early stages we received a lot of comments, both positive and critical, about the project. Most comments have been about the “plagiarizing” of Cumming Nitro’s “Best Job in The World”-campaign. And like I’ve said earlier, you can all start by removing the quotes around “plagiarizing”. Because even though the campaign in itself is perhaps not so similar, honestly tagging on to the very successful “BJITW”-campaign has been crucial in powering the campaign. We actually needed to make it sound more similar than it actually was. And we did. Those of you who have seen my lectures on social media strategy has heard me talking about 7 different techniques, of which one is referred to by me as “Sailing”. And well – this is exactly what sailing is about. Find a good gust of wind and tag along with it.
Anyway – today we can evaluate and look at the sheer numbers. First off we’ve had major media coverage in basically all media of significance in Sweden. From the big ones to the local press. But more interestingly the traffic to the STF website has increased by 70%. And for a client where the website is so absolutely crucial, this is not bad.
Check out Calle in the clip below or on his STF-site.
Read the full article →
Similar Posts:
by Walter Naeslund on May 28, 2009
When I lectured at Stockholm School of Economics about the future of music and video I remember receiving a few critical questions about mobility: “What about when you’re mobile?”, “What about when you’re on a plane?”, “What about when you don’t have an internet connection?”. Ladies and gentlemen, here is your answer:
And by the way, here’s a little hint to Antipiratbyrån, Ifpi, Sami – Svenska Artisters och Musikers intresseorganisation,SOM (Svenska Oberoende Musikproducenter), Stim, Sveriges Författarförbund, Svenska Förläggareföreningens, Sveriges Filmproducenter och Film i Väst, Svenska Filminstitutet, Dotshop.se, and all you others who think that IPRED is a good idea: INNOVATE don’t LEGISLATE! Without filesharing there would be no such thing as Spotify. Trust me.
Similar Posts:
by Walter Naeslund on May 19, 2009
Recently I was involved in a campaign that we blatantly stole from another very successful campaign. At least that is what some people say. Me, I would call it a remix. We mashed up a very successful idea with a different set of ingredients, contexts and spices and relaunched it with very open references to the original, and the campaign took off like mad crazy! Every major newspaper and most minor ones covered the story. The amount of exposure was just phenomenal, with little to no advertising budget. Here are just some examples:
http://www.vagabond.se/Redaktionellt/Nyheter/Sveriges-svenskaste-jobb/
http://www.dn.se/ekonomi/sveriges-svenskaste-jobb-1.866962
http://webbsverige.wordpress.com/2009/05/18/sveriges-svenskaste-jobb/
http://www.expressen.se/resor/1.1570203/sveriges-svenskaste-jobb
http://norran.se/nyheter/norrochvasterbotten/article289523.ece
http://stockholm.city.se/nyheter/16746/sok_sveriges_roligaste_sommarjobb
http://xing.blogg.se/2009/may/sveriges-svenskaste-jobb-utlyst.html
http://www.ot.fi/story.aspx?storyID=41431
http://www.utsidan.se/cldoc/15168.htm
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=913&a=495339
http://blogg.travelstart.se/2009/05/sveriges-svenskaste-jobb-.html
http://ltz.se/nyheter/inrikes/1.1045355
http://business.bulletin.se/news/more.aspx?ItemID=7162
http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5225329
http://www.expressen.se/resor/1.1570203/sveriges-svenskaste-jobb?standAlone=true&viewstyle=print
http://www.metro.se/2009/05/15/79953/ar-det-har-sveriges-basta-sommarjobb/index.xml
http://www.travelnews.se/Ovrigt/Vem-far-Sveriges-basta-jobb/
http://blogg.svd.se/resebloggen?id=13665
And here comes the interesting part – If this had been an original idea (assuming the existence of such a thing) it wouldn’t have come close to the exposure we now received.
There is a lesson here: By being honest and open we both benefited. We got massive exposure for our client because of all the references to the original campaign, and the original campaign looks even more remarkable when more people copy it. It becomes a classic.
This is the ReTweet of advertising. A mash up. A remix. Call it what you want. It worked. Beyond all expectations.
If we hadn’t been open about it on the other hand, it wouldn’t have been cool. It would have been a carbon copy without the reference, and this is actually exactly what is happening in a lot of trad-ads. Cut, copy, steal, but never lie.
Similar Posts:
by Walter Naeslund on October 2, 2007
by Walter Naeslund on August 22, 2007
Det finns virtuoser inom alla konstarter. Presshantering är inget undantag. Alla pratar om att “walk the talk” och “live the brand”, men det är inte ofta man hör någonting annat än inrepeterade mediatränade automatsvar. Men ibland så träder en virtuos upp på scenen.
Jag slår upp SvD på webben och läser om F&B’s nya koncept för Volvo. VI, som det heter, skakade tydligen runt lite i varumärkessverige eftersom det är på kollisionskurs med andra registrerade “Vi” som driver tidning respektive säljer mat. På de engelskspråkiga marknaderna kallas konceptet för We. Journalisten listar snabbt ut att det krockar med svenska klädmärket WeSC och ringer marknadschefen Konrad Bergström för en kommentar:
Konrad:
– Jag kände inte till detta, men det är ett roligt sammanträffande för vi hade planerat en klädlinje med säkra och tråkiga kläder som skulle heta just Volvo.
Similar Posts:
by Walter Naeslund on August 21, 2007
God middag från Skärgården. För er nytillkomna (en ansenlig mängd senaste dagarna. Är ni tillbaka från semestrarna kanske?) får jag väl börja med att berätta att byrån nu är installerad på Omega 42:an Aniara, och håller till i Stockholms Skärgård.
Och idag skall vi idka lite svängningsdämpning. Vad är nu detta? Jo, i vår värld är det lätt att ge sig hän åt allehanda trender och tendenser. Med hull och hår. Speciellt om man är liten och det är lätt att byta riktning. Men är det alltid bra? Mja… Jag tror att det är väldigt bra att vara snabb på bollen. Att vara trea på bollen (typ MQ just nu i kölvattnet av till exempel WeSC och JC) är ju inte bra för PR-effekt till exempel. Dessutom framstår man inte som cutting edge direkt, om man nu vill det. Men det är inte bra att bara glömma det gamla. Att glömma hur man gör en sån där klassisk print som suger till i magen.
Den stora rörelsen i reklam är mot att allt skall integreras och gärna ha en egen nytta. Zeus Jones är ett intressant exempel på en byrå som jag inspireras av. Jag tror att rörelsen är helt rätt, men jag tror också att man skall vårda det klassiska hantverket. Det är det som är kryddorna till den integrerade viltgrytan. Zeus Jones motpol är väl i det avseendet svenska F&B.
Jag ser tendenser ibland att man “plannar” sönder en del kampanjer. Med det menar jag att man har en så helgjuten strategi och integrerad idé att man nästan inte anser sig BEHÖVA göra reklam längre. Det manifesteras i annonser där man renodlat för mycket. Man visar FÖR enkel reklam som i princip bara beskriver produkten, och där man tar för givet att kunden redan känner varumärkets personlighet. För det gör ju arbetsgruppen. Men som kund vill man se glöd och passion, sorg och glädje. Man vill se personlighet.
Den gamla CD-gurun Tony Cox har sagt att “Inside every fat ad there’s a thinner and better one trying to get out”. Det tycker jag stämmer intuitivt. Det stämmer också filosofiskt/vetenskapligt med Gödels teorem som säger att man aldrig kan veta att man hittat det kortaste sättet att beskriva någonting. MEN – det finns en annan klok gubbe som sagt någonting ännu klokare. Och det är Einstein. Han har sagt någonting som borde stå på en mässingsskylt på varje reklambyrås vägg: “Gör allting så enkelt som möjligt, men inte enklare”.
Tänk om Einstien hade varit planner.
Similar Posts:
by Walter Naeslund on June 13, 2007
När jag var Civilingenjörsstudent för 8 år sen eller vad det nu var hade jag ett nästan barnsligt intresse för typografi vid sidan av skolan. Jag vet att det låter lite konstigt. Men redan då var jag sjukt intresserad av grafisk form och startade bland annat en tidning tillsammans med Natalia Kazmierska, där jag gjorde ursprungsformen och AD:ade i 5 nummer. Än idag tycker jag mycket om dess grafiska uttryck. Och hur vi alltid lekte. I identiteten låg att ständigt byta identitet. Vi bytte papper, typsnitt, vände och vred på idéer och färger. Jag stod till och med på tryckeriet tillsammans med tryckerichefen och blandade färg för hand i burkar som vi sedan hällde direkt i tryckpressara för att få rätt ton på en tonplatta (rosa, täckande vitt och silver). Det hade blivit lika bra ändå inser jag nu, men det var roligt, och han lärde mig sjukt mycket.
Så var det på den tiden, och jag plöjde typografiböcker som dagstidningar. Förutom Elements of Typographic Style, som jag för övrigt fortfarande älskar, minns jag Christer Hellmarks böcker speciellt. Och då särskilt en sak: “innan man bryter mot reglerna bör man kunna dem riktigt väl”. Jag är inte säker på att jag håller med om att det är ett måste, men jag gillar att göra så själv. Och det är för att jag inte vill stå utan svar. Och om jag gör det så vill jag veta varför jag inte har ett svar. Jag är en stor anhängare av intuition, och den fungerar bättre när man har mycket kunskap att hämta från.
Hur som helst så tar jag upp det här nu av en anledning. Nu har jag hört det från flera byråer. Svenska byråer. Byråer som anses vara bland de bästa i landet. Och såhär säger de: “Har han inte gjort någon vanlig reklam”? Ungefär som det vore någonting att sträva efter. Vad är vanlig reklam? Menar de inte “har han inte gjort någon reklam som någon annan typ redan gjort”? Mitt svar blir väl då såhär: Precis som med typografi tycker jag att det är bra att kunna grunderna innan man bryter mot dem. Jag har gjort en massa vanlig reklam. En hel del som är helt okej. Jag har gjort över 500 broschyrer för olika teveprogram från att de varit Word-dokument till att de blivit tryckta, bland dem program som Hombres och Lasermannen. Så jag kan hantverket också. Väldigt bra. Det jag gjorde första veckorna på Berghs var mycket vanlig reklam. En del av det jag gjort senare har också varit vanlig reklam. Printar, manus, banners. Och jag har ingenting emot dem. Så länge som det finns en story bakom. Det handlar inte om att använda alternativa media. Det är inte det jag pratar om. Det handlar om att kommunicera med reklamtrötta människor. Människor som är trötta på tråkreklam, fyndig copy, klatchig ironisk tevehumor. De är inte trötta på sådant som bär en mening, ett innehåll, en story, en frågeställning, en identitet. Och det är den reklamen jag vill göra.
När jag åker runt och pratar om min sätt att se på saken har jag aldrig med mig någon mapp. Jag berättar om min syn, de saker jag gjort och visar exempel. Ibland i en skolåda, ibland i ett bubbelkuvert, men aldrig med en mapp. För att jag tycker att det är tråkigt och asocialt. Men nu har jag bestämt mig för att sätta ihop en vanlig mapp med vanlig reklam i också. Inte för att jag är särkilt sugen på att visa den, men för att kunna maila den till dem som envisas med att säga att jag försöker förnya för att jag inte kan det gamla. Det är precis som med typografin – det lönar sig att kunna de gamla reglerna innan man bryter mot dem.
Och en sak till: Den som gör det som ingen annan gör är den som står ut ur mängden. Och då pratar jag inte om mig själv – jag pratar om mina kunder.
Nu lovar jag att inte skriva om mig själv på ett tag.
Kram till er alla!
Similar Posts:
As I was sitting there on my balcony, I felt I had to do something. I picked up my computer and wrote an email to Anette Holm, the IT-director of Stockholm City, and also the person who had been commenting the story in Dagens Nyheter, explaining to her my ambition to help out. I told her that I would put mine and my agency’s resources at her disposal to figure out how to turn this catastrophe into something useful. I offered to do it for free*(see edit below).
![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_e.png?x-id=5c2d6d1e-2e6b-41d2-83d0-6237a56ac153)
